Under hela filmens gång såg jag " girigheten" som susade bland karaktärernas huvuden och hur alla ville ha mer än vad dem kanske egentligen behövde. Varför behöver man göra saker för pengar? Kanske är det som anses vara finast så måste man lägga ner dukaterna som de var beroende i filmen. Något av de saker som jag inte kunde släppa var hur de stackars Judarna blev behandlade av folket i Venedig. Hur de blev spottade på fast de bara hade en annan tro. Bara för att de inte var kristna och trodde på Jesus & Gud. Dem förtjänade att finnas till i samhället ändå, dem är människor, inte aliens som har invaderat vår jord. Dem har all rätt att ta del av maten och drickan som vi har, alla frestelser är även deras.
Kärleken avgjordes väldigt snabbt mellan två personer. Fast Portia och Bassiano inte hade stött på varandra förr, så visste båda att de skulle sluta upp med varandra och älska varandra. Deras kärlek blev begränsad och det kändes precis som att inget kunde stoppa dem.
Sedan hur Portia ställde upp för sin Bassiano, genom att klä ut sig till Doktor som sedan skulle rädda Bassianos gode vän Antonio, som lånat pengar av Shylock som han inte kunde betala tillbaka. Hon gav Bassiano den summa pengar att ge till Antonio som han kunde ge till Shylock. Hon övertalade Shylock att den "panten" som han ville ha var ett osmart drag. Han ville skära av en köttbit av Antonio, men det slutade med att Shylock förlorade allting. Sin tro ( han var tvungen att tvångsdöpas och bli kristen istället för jude) hans dotter Jessica rymde med en man och blev kristen, hon svek sin far Shylock, mer än han någonsin kunde ana. Han blev lämnad kvar, helt ensam. Är ensamhet det värsta? Det är nog det absolut hemskaste en människa kan utsättas för. Det är mina åsikter det!
