Apatiska för nybörjae

Apatiska barn? vad är det? Jo, när någon är apatisk så gör personen ingenting, äter inte, rör sig inte och tänker inte. Man brukar säga att flyktingbarnen som kom från andra svåra länder hade enklare att bli apatiska eftersom dess liv har varit ett trauma, och dem har förlorat hoppet på ett bättre liv. Det finns en till teori som Migrationsverket konstaterat, att barnen blivit ”apatiska” för att enklare kunna stanna i Sverige och sedan få uppehålls tillstånd. Hela föreställningen hade enligt mig en utgångspunkt om vad allt skulle kretsa kring. Att bevisa att Migrationsverket hade fel om Apatiska barnen. De ville bevisa för dem att det var fel, och att barnen var apatiska ofrivilligt.

Men hur långt skulle du gå? för att få stanna i Sverige och slippa vredet i ditt hemland, där du kanske blir inspärrad för evigt, eller ännu värre.. Avrättad.
Men vem har hjärta till att skicka hem dem i dess tillstånd? Allt handlar om vilja och medkänsla. Sedan tror jag att mycket handlar om hur dem blir behandlade i skolan. Om hur läraren har sagt åt barnen att vara ” extra snälla” mot den nya eleven. Vem vill bli behandlad udda? jag tror bara att flykting barnen vill smälta in så snabbt som möjligt och känna sig som dem andra. Pjäsen talar tydligt om hur allt fungerar. Hur vi människor gör saker som vi inte menar. Hur vi agerar på avvisande sätt utan att tänka på att personen blir kränkt och pikerad. Människan i en typisk situation.
Jag tror att själva konceptet med pjäsen var att vi lyssnar för mycket på vad andra säger, och gläder till att vi slipper uttrycka oss och tycka, för då kan folk sluta tycka om en. Man måste våga mera. Även om det skulle trotsa lagar eller liknande. Sluta blunda för hur sanningen ser ut. Allt är inte perfekt.

Köpmannen i Venedeig

Under hela filmens gång såg jag " girigheten" som susade bland karaktärernas huvuden och hur alla ville ha mer än vad dem kanske egentligen behövde. Varför behöver man göra saker för pengar? Kanske är det som anses vara finast så måste man lägga ner dukaterna som de var beroende i filmen. Något av de saker som jag inte kunde släppa var hur de stackars Judarna blev behandlade av folket i Venedig. Hur de blev spottade på fast de bara hade en annan tro. Bara för att de inte var kristna och trodde på Jesus & Gud. Dem förtjänade att finnas till i samhället ändå, dem är människor, inte aliens som har invaderat vår jord. Dem har all rätt att ta del av maten och drickan som vi har, alla frestelser är även deras.

Kärleken avgjordes väldigt snabbt mellan två personer. Fast Portia och Bassiano inte hade stött på varandra förr, så visste båda att de skulle sluta upp med varandra och älska varandra. Deras kärlek blev begränsad och det kändes precis som att inget kunde stoppa dem.

Sedan hur Portia ställde upp för sin Bassiano, genom att klä ut sig till Doktor som sedan skulle rädda Bassianos gode vän Antonio, som lånat pengar av Shylock som han inte kunde betala tillbaka. Hon gav Bassiano den summa pengar att ge till Antonio som han kunde ge till Shylock. Hon övertalade Shylock att den "panten" som han ville ha var ett osmart drag. Han ville skära av en köttbit av Antonio, men det slutade med att Shylock förlorade allting. Sin tro ( han var tvungen att tvångsdöpas och bli kristen istället för jude) hans dotter Jessica rymde med en man och blev kristen, hon svek sin far Shylock, mer än han någonsin kunde ana. Han blev lämnad kvar, helt ensam. Är ensamhet det värsta? Det är nog det absolut hemskaste en människa kan utsättas för. Det är mina åsikter det!

Egen Diskussion kring drama

Drama, vad är det egentligen? Det är som alla vet en av de litterära genrer som förekommer i böcker och givetvis film. Men betydelsen är självklart något helt annat. jag ser det som en slags upprörande händelse som gör att man fastnar i det hela. Som när man fastnar i en bra bok så man inte kan sluta? ni förstår nog.
Något som är märkvärdigt är hur något man kanske fann ointressant på bok, blir genast mer intressant på en pjäs. Känner man igen sig mer? Kan man sätta ihop sammanhang lättare? enligt mig så är det svårt att jämföra saker man läst och sett på teater, för oftast finns det olika synpunkter på båda. Något är alltid bättre i böckerna och nåt är alltid bättre på pjäserna.

En fåfäng person med mord i roten

Jag har lite tankar kring vår pjäs Macbeth. En girig tragedi om hur man förlorar på att vara fåfäng. Jag ser det ur ett perspektiv om hur han tar mer än han egentligen kan. Men hur? har hans beteende blivit godkänt på något vänster, eller är han bara smart. Han förråder alla som en gång betytt något för honom. Han var från början en trogen adelsman från Skottland. Tillslut så driver hans hustru Lady Macbeth honom till vansinne. Hon mördar. Och hon tappar förståndet och blir sinnessjuk, går i sömnen och uppträder besynnerligt.
Men själva Macbeth vill bara skaffa sig makt och dödar alla i sin väg. Varför bryr han sig inte om Lady Macbeth's död? hon stod i vägen.

Hamlet & Ofelia

Utifrån det man läst i boken så förstår jag om Hamlet blivit som han blivit, han är trots allt son till den döde kungen. Kanske sorgen har gjort så Hamlet börjat misströsta sig i att vara en riktig skitstövel mot Ofelia? Hon kryper på sina knän för Hamlet, medan han bara njuter i mängder av att ha henne på det sättet. Hon är medveten om att hon gör bara Hamlet tillfredsställd. Han förnekar sin kärlek till Ofelia medan hon ömkar i sorg, hon bryr sig mer om Hamlet än vad Hamlet gör om Ofelia.

Ivriga på nya kombinationer!

När någon nämner "Teater" för mig kommer hur många bilder och ansikten som helst upp i mitt huvud, och givetvis en hel del citat från kända skådespelare. Scenkonsten som vissa bär med sig från barnsben, förmågan att släppa allt när det tar sitt första stora steg ut på den upplysta scenen. Hur kan man släppa sitt egna jag för bara några få sekunder? kanske är det bara att lära känna sig själv ut och innantill. Teatern handlar liksom om att skapa en slags verklighet i det som folk egentligen vet inte är på riktigt. Sedan kommer vi till en annan intressant punkt att sammanställa och det är "film" smaka på ordet fiiilm! Det finns så otroligt mycket filmer att se och diskutera, för att inte tala om alla intressanta genrer på dem. Horror, Komedi, Thriller, eller varför inte se en "Psykologisk Thriller" för att få hjärnan ut på spåret för att tänka lite på samma gång? Jag ser en stor likhet mellan teater och film. Uppmärksamheten från människor! De fångas snabbt in i skräcken eller de humoristiska området, riktigt bra underhållning.Vi lever i en värld fylld med är massa möjligheter som ligger om guppar i kanten. Det bästa med Film är att man kan kombinera allt från drama till skräck osv.. Folk är långt ifrån rädda när det gäller att blanda genrer. Såsom Teater, att göra en fars som är om sorg samtidigt som den är humoristisk och glädjande för människorna! Människorna är hungriga efter mer och mer. De vill att saker ska hända med en chock, alltför att man inte är beredd på det. Skådespelsdiktning, ett annt ord som förklarar ordet Dramatik. Vad är det som skiljer dramatik från teater? dramatik utförs ju självklart teater och används som ett begrepp när man spelar teater, det för ju dessa två uttryck ihop.